Svenska folk-visor från forntiden, saml. och utg. af E.G. Geijer och A.A. Afzelius. 3 deler, Część 1 |
Inne wydania - Wyświetl wszystko
Kluczowe wyrazy i wyrażenia
afton Allrakärasten besviker så mången blef blifva blott Brunke Båld träder viller Drottningen dygd Folkunge fröjden eder fröken Elin förråder så mången gack gifva Grimborg gullkrona gullringar går hafva Hedniska landet Herr Axel Herr Peder Herren Båld träder Hertig Fröjdenborg hjerta hvad som kärt hvar hvarannan hör Jungfru kommen kära kärt lefva lidan Linden gror ute liten Karin Liten Kerstin lyster hon följa låt mjöd månde mård poesi Ridder Tynne rider Rosa lilla rosor mig lofva rosor och liljor Runor så väl rättelig betänka röda silke sjelf sjön han gror Skön Anna Skön jungfru sorg strömmen faller hviter styren väl Styrer vähl syster talte trohet trolofvat träder viller öfver tungt tyckes uppå utaf ute på fager Uti lunden verden verlden Villa rosor viller öfver stigen vinnen vinnen väl visan voro våra Runor vähl the Runor väl de Runor Ymseborg äfven älskog älskog etc ära äran
Popularne fragmenty
Strona xxv - ... delen ansåg för det enda sanna, att misshälligheten således rörde formen, ej väsendet. Men den stadfästade söndringen i formen gaf anledning till en indifferentism, som snart sträckte sig till väsendet, och denna skulle nödvändigt verka förlamande på konsten. I brist på en inre hållning måste man således ge konsten en yttre, och denna blef härmningen efter de gamle, som nu blef allmänt gällande, mindre genom deras öfverlägsenhet än genom de härmandes svaghet; hvilket...
Strona xi - Europeiska är originellt och ej härmning, till sitt anlag finnes i romansen, eller hvad vårt folk kallat den historiska och kärleksvisan. Man kan således väl kalla denna poesi naturpoesi, men ej i den mening, att den uppkommer och bibehåller sig i motsats mot konsten (den innehåller snarare hela konsten i sitt ämne), utan emedan den är före, ja öfver den.
Strona lviii - ... hafvet och bergets höjd och jordens metalliska djup har hon befolkat med egna magter; emedan de i Norden mer än på något annat ställe såsom sådana låta känna sig. Deraf den trollkraft, som genomgår...
Strona lxi - Odens borg och hörbart arbetar inom de gråa fornskalders metallbröst, ligger äfven i den nordiska romansen i enfaldiga former innesluten, ja gör der så mycket större verkan, som hon är fullkomligt okunnig om sin förmåga, och det är ur ett par barnsliga ögon som denna inneburna djupsinnighet konstlöst blickar emot oss. Men verkligt hänryckande är hon, när dessa egenskaper synas mildrade a£ kristendomens anda.
Strona xliv - Detta allt förer oss tillbaka till tider, då ännu ej stånden trädt i något slags fientlig motsats mot hvarandra, då ännu adeln till större delen blott var naturlig, eller bestod i den naturliga glans, som stora förfäder och en genom dem till förmögenhet och anseende försäkrad borgerlig existens gifva före alla privilegier; då den således ännu tillhörde folket, och af det betraktades såsom sin egen blomma och härlighet.
Strona 132 - Af någon vreder mans handh. 24 Dett var Olle ville vargens Fru Hon skiänkte in miödh och vijn, Dricken fort, dricken fort Riddar Tinne, Hem kommer herren min. 25 Derpå straxt Riddarn Tinne, Han springer uppå sin häst, Och så rijder han af Bärget fort Som honom tiente aldrabäst. 26 Dett var Riddar Tinne Han rijder under grönaste lijder, Ther mötte honom then villande varg Som hem till Bärget skrijder. 27 Väl mött i dagh, Riddar Tinne, Alt med tin Glafven och Gångar, Hvart hänn ligger...
Strona 224 - Fast mången tyckte, att min sol Sig berg'de vid Pultava Och steg inunder mörker pol, Att låta sig begrafva. Så tro mig fritt! had' Fredrikshall Mitt lif så brådt ej ändat, Had' mina grofva styckens knall Väl nya solar tändat. »Men nu är fåfängt tala om De förra friska tider; Vi veta dock ej huru som Man nu på jorden strider. Dock önskar jag mitt Sverige godt, Jag, som dess konung varit Och klädt för samma många skott, När jag i fält har farit! »Så må då väl, I bussar blå,...
Strona lix - ... emedan de i norden mer än på något annat ställe såsom sådana låta känna sig. Deraf den trollkraft- som genomgår den nordiska poesien, der den ännu lefver i Odens gamla runor — blott ett symboliskt uttryck af menniskans...
Strona 226 - Sin ögon sammanlade: Det var likväl en hurtig karl, En krigsbuss och en hjelte, Som, der raison fått blifva qvar. Med Kuthler väl spändt bälte. Ack! tänk hvar redlig Svensk uppå Den Herrens Svenska hjerta: Mång hjeltes hjerta blifva må Mot hans en liten ärta. Ja, tänk uppå, hur...
Strona 122 - Till dess de blefvo lagda i en och samma graf. 21. Det växte upp en lind på båda deras graf, Och gröna hennes qvistar och bleka hennes blad. 22. Och det stod ock beskrifvet uppå de bleka blad — Med ära och med dygd »Min fader skall mig svara